Omnibus

I december 2025 beslutade EU genom det så kallade omnibus-paketet att förenkla reglerna för hållbarhetsrapportering. Begreppet Omnibus innebär framläggandet av ett lagförslag där ett flertal lagändringar i olika rättsakter framgår i ett och samma paket. Således kan ett sådant direktiv användas som ett verktyg för att göra flera lagändringar samtidigt. Verktyget kan exempelvis användas för att enklare harmonisera och anpassa nationella lagar till nya EU-regler.

Ett Omnibus-paket är ingen ny företeelse utan är något som sedan länge tillämpats i bland annat amerikansk rätt, där det av Donald Trump undertecknade budgetförslaget: ”One Big Beautiful Bill Act” är ett exempel på ett sådant.

Hur många ”bussar” är det som har publicerats i dagsläget för EU:s del? När artikeln publiceras så har två omnibusförslag beslutats, nämligen Omnibus I och II. Omnibus I är kopplat till de områden som berör hållbarhetrapportering, alltså CSRD, EU-taxonomin, CSDDD och även CBAM. Omnibus II berör europeiska investeringar där man satsar på EU:s gemensamma investeringsfond, således har Omnibus II inget med hållbarhet att göra. Troligtvis kommer det i framtiden komma flera Omnibus-paket för att skapa en minskad regelbörda och öka europeiska företags konkurrenskraft.

EU och intressenter som verkar inom den europeiska regionen har bedömt att konkurrenskraften för europeiska företag behöver stärkas. Anledningen är bland annat det faktum att vi för närvarade befinner oss i en omvärld i ständig förändring, som för stunden dessutom bjuder på många såväl geopolitiska som makroekonomiska utmaningar. Således behöver EU skapa starkare förutsättningar för konkurrenskraft för europeiska företag som leder till lönsamhet och ökad tillväxt. Hur ska man gå till väga? EU menar på att en minskning av den administrativa bördan för europeiska företag och harmoniserade regler som kommer leda till minskat dubbelarbete och skapa ett effektivare rapporteringssystem som i sin tur leder till ökad konkurrenskraft.

De rättsakter som påverkas främst av Omnibus I är följande:

Direktiven och förordningarna ovan överlappar varandra och för närvarande måste företag följa var och en med distinkta men sammanhängande mål. Nedan ges även en kort beskrivning av de olika rättsakterna eftersom Omnibus I påverkar olika akter. De rättsakter som återfinns i omnibuspaketet är följande:

Vilka förändringar inom hållbarhetsrapporteringen är det Omnibus I lyfter? Om man nystar i Omnibus I så avser det främst ändringar kopplade till CSRD-direktivet. Ett av de större förslagen som lagts fram är ”Stop the Clock”-förslaget som i korta drag innebär att skjuta upp rapporteringen, med två år, för Våg 2 och Våg 3-bolag av CSRD för mindre företag och CSDDD implementering. Den svenska regeringen presenterade den 12 maj 2025 ett lagförslag vilket är i linje med ”Stop the Clock”-förslaget.

Detta torde innebära att Våg 2-bolagen, som skulle rapporterat första gången för räkenskapsåret 2025 ska tidigast rapportera räkenskapsåret 2027. Det svenska lagförslaget hänvisar även till en övergångsregel, som innebär att de bolag som skulle ha rapporterat i enlighet med CSRD för räkenskapsåren 2025 och 2026, under dessa år ska tillämpa reglerna för hållbarhetsrapportering i den äldre lydelsen av årsredovisningslagen. En framskjutning av direktiven kan medföra att enklare standarder och guider hinner tas fram vilket i sin tur medför lättnader för de företag som träffas av reglerna.

Ett annat förslag är att öka tröskelvärdena för CSRD och Taxonomi-förordningen. Enligt nedan:

Således kommer färre företag omfattas av rapporteringskraven. En höjning till 1 000 anställda får anses vara en stor ökning som i sin tur medför att cirka 80% av företagen undantas från rapporteringskrav enligt CSRD.

Vidare har omnibus I lagt fram att antalet datapunkter ska minskas och öka förtydligandet i vilken information som ska läggas fram i hållbarhetsrapporten. Intressenter har påpekat att det har varit otydligt vilken information som ska läggas fram samt att en harmonisering med annan lagstiftning behövs. Fokuset i minskningen av datapunkter är att minska antalet datapunkter som inhämtats och ändra från kvalitativa till kvantitativa datapunkter. Ytterligare utveckla vad som är obligatorisk information och vad som är frivillig information då det i dagsläget inte är självklart vad som är vad.

Omnibus I innebär även en ändring av strukturen på standarden och rapporteringen då det finns krångliga formkrav. Förslaget vill även se förbättrade instruktioner hur man ska hantera väsentlighetsprincipen kopplat till hållbarhetsrapportering.

EU-kommissionen fick genom Omnibus ett så kallat ”value-chain cap” som medför att företag som befinner sig längre ner i leveranskedjan och som frivilligt rapporterar kan skyddas från så kallade ”trickle down”-effekter. Med detta menas att större företag lägger över rapporteringsansvaret på mindre företag.

Diskussion har även förts om effekten på revision och granskning av hållbarhetsrapportering. Första åren är det en obligatorisk översiktlig granskning av hållbarhetsrapporteringen enligt ESRS. I starten av diskussionerna fanns det även inskrivet i CSRD att under 2028 skulle experter utvärdera om det fanns behov om det ökade granskningskravet och utföra en revision av hållbarhetsrapporten. Det har EU-kommissionen tagit bort och behåller att det ska vara en översiktlig granskning.

Från början var målsättningen att EU-kommissionen skulle släppa en gemensam granskningsstandard under 2026 men de har nu valt att släppa gemensamma riktlinjer i stället för en granskning, således kommer inte en gemensam standard upprättas.

Omnibus 1 innebär att merparten av de svenska företag som tidigare omfattades av CSRD och taxonomin nu undantas från rapporteringskraven. Många frågor kvarstår dock kring vad som faktiskt kommer att gälla framåt. Som förslaget är utformat i dagsläget kommer de flesta företag få lägre rapporteringskrav kopplat till hållbarhetsmål än tidigare. Faktum är att merparten av företagen överhuvudtaget inte kommer behöva inkorporera någon hållbarhetsrapportering i sin årsredovisning. Detta i och med att de tidigare regleringarna i årsredovisningslagen upphörde att gälla då det initiala CSRD direktivet införlivades i svensk lagstiftning. Att detta är tanken på sikt är inte sannolikt. Vi bör därför kunna vänta oss att det kommer nya riktlinjer kring hållbarhetsrapportering även för de företag som inte når upp till de nya gränsvärden som föreslagits för tillämpning av CSRD framåtriktat.

För dig som företagare kan det därför vara av vikt att noggrant följa utvecklingen. Har ni redan lagt ned ett stort arbete inför en framtida implementering av CSRD skall ni inte nödvändigtvis betrakta detta som ogjort. Det är sannolikt att någon typ av rapporteringskrav kommer att komma framåtriktat. Ser ni ett affärsvärde i att faktisk rapportera på hållbarhetsinformation finns det dessutom en frivillig standard för hållbarhetsrapportering utformad för små och medelstora företag.

Mycket händer inom hållbarhetsområdet, och ännu finns det många oklarheter kring framtiden. Det enda vi i dagsläget kan säga med säkerhet, är att det sista ordet ännu inte är sagt.