Varför ränteavdragsbegränsningar?

1 januari 2019 infördes nya ränteavdragsbegränsningsregler i Sverige. Ränteavdragsbegränsningar förekom även tidigare i Sverige men de tidigare reglerna syftade endast till att begränsa avdragsrätten på koncerninterna skulder och var primärt riktade mot strukturer där beskattningsbara medel via låneupplägg flyttades från Sverige till utlandet. De regler som infördes 2019 innebar istället en generell ränteavdragsbegränsning där även en begränsning i avdragsrätten för externa räntor inkluderades.

Bakgrunden till de nya reglerna var, från ett svenskt perspektiv, ett försök till att skapa ökade incitament till att finansiera bolag genom eget kapital, detta bland annat som en följd av en hög skuldsättningsgrad hos bolag inom vissa sektorer, så som fastighetsbranschen. Ett första förslag till ränteavdragsbegränsningsregler presenterades 2014. Parallellt pågick även ett internationellt arbete inom OECD och EU kring liknande ränteavdragsbegränsningsregler.

De regler som slutligen införlivades i svensk rätt har sin grund i ett EU-direktiv, där Sverige valde att implementera relativt snäva begränsningar enligt direktivets minimiföreskrifter. Exempelvis kan nämnas att Sverige införde en förenklingsregel där ränteavdrag om 5 miljoner kronor medgavs i ränteavdrag per intressegemenskap, medan EU-direktivet tillät ett ränteavdrag om 3 miljoner euro på bolagsnivå. Den snäva tillämpningen i Sverige har inneburit att flera bolag inte fått fulla avdrag för sina räntekostnader, speciellt då räntenivåerna stegrats, och har även mötts av stark kritik. Som en följd av detta har gränsbeloppet föreslagits höjas till 25 mkr, om än något beslut kring detta ännu ej har fattats. Om ett beslut fattas om ett förändrat gränsbelopp kommer detta sannolikt att införas tidigast med tillämpning från den 1 januari 2027.

Per dags datum finns generella ränteavdragsbegränsningsregler liknande de som förekommer i svensk rätt införlivade i större delen av OECD-gemenskapen.

Ränteavdragsbegränsningarna innebär en begränsning i det negativa räntenetto som ett företag kan yrka skattemässigt avdrag för och beräknas utifrån en huvudregel och en förenklingsregel.

Förenklingsregeln innebär i korthet att avdrag per automatik medges för ett negativt räntenetto om upp till 5 mkr per intressegemenskap. Även om avdragsrätten beräknas för hela intressegemenskapen sker beskattningen i enskilda bolag då koncerner eller intressegemenskaper inte utgör ett skattesubjekt. Om intressegemenskapen utgörs av två bolag med ett negativt räntenetto om 4 respektive 3 mkr, måste därför återläggning ske om 2 mkr i bolagens inkomstdeklarationer vid tillämpning av förenklingsregeln. Återläggningen kan fördelas fritt mellan bolagen, så länge det totala avdraget för båda bolagen understiger 5 mkr. Fördelningen av det avdragsgilla beloppet skall dock redovisas öppet i deklarationen för respektive bolag, vilket också innebär att samtliga företag måste ha samma deklarationstidpunkt för att förenklingsregeln skall kunna tillämpas.

Vid tillämpning av förenklingsregeln får ett negativt räntenetto ej sparas till kommande år.

Huvudregeln innebär att avdrag medges med 30 % av ett bolags skattemässiga EBITDA. Vad som utgör skattemässigt EBITDA är kanske inte helt självklart för den som inte upprättar inkomstdeklarationer till vardags, men i uppställningen nedan försöker vi förklara de vanligaste återläggningsposterna vid beräkningen:

Av skattemässigt EBITDA uppgår avdragsutrymmet för negativt räntenetto till 30 %. Notera att ovan tabell är en förenklad form där de vanligaste beräkningsposterna har summerats, ytterligare återläggningsposter och avdragsposter förekommer.

Vid tillämpning av EBITDA-regeln får ett räntenetto för vilket avdrag ej medges sparas till kommande år. I dagsläget kan det negativa räntenettot sparas i sex år, men upphör att gälla om de inte kan nyttjas under den perioden. Det finns dock ett förslag om att tidsgränsen för avdragsrätt skall slopas.

Som nämnts ovan beräknas avdragsrätten för negativa räntenetton på bolagsnivå. Inom koncernen innebär detta att utjämning av avdragsunderlaget behöver ske genom koncernbidrag. Detta kan innebära att relativt komplexa beräkningar måste tas fram inom koncernen för att fastställa hur koncernbidrag skall lämnas för att optimera beskattningen inom koncernens bolag.

Utöver justering av avdragsunderlaget via koncernbidrag tillåts också en koncernutjämning av negativa räntenetton som sker direkt i deklarationen. Företag med negativa räntenetton kan överföra hela, eller delar, av sitt negativa räntenetto till ett annat koncernföretag med ett positivt räntenetto. Överföring av det negativa räntenettot får göras till max det belopp som det positiva räntenettot uppgår till i det mottagande bolaget, och överföringen får endast ske mellan bolag där det föreligger koncernbidragsrätt. Negativa räntenetton får däremot inte föras över från ett bolag till ett annat bolag med ett negativ räntenetto, vilket exempelvis skulle kunna varit önskvärt om ett bolag med negativt räntenetto har ett avdragsutrymme enligt EBITDA-regeln överstigande beloppet av det negativa räntenettot.

Begränsning av ränteavdrag deklareras på deklarationsblankett N9. Fram till 2021 upplyste Skatteverket om att blankett N9 endast behövde lämnas antingen för enskilda företag med negativa räntenetton överstigande 5 mkr samt för företag i en intressegemenskap där det negativa räntenettot i intressegemenskapen översteg 5 mkr. Under 2021 kom en ny vägledning, där det klargjordes att samtliga företag som uppfyller nedan förutsättningar skall lämna blanketten:

Ovanstående innebär bland annat att samtliga bolag som ingår i en intressegemenskap och som har ett negativt räntenetto skall lämna in blankett N9 tillsammans med sin inkomstdeklaration. Det räcker alltså att ett bolag ingår i en koncern och har ett negativt räntenetto om 1 kr för att blanketten skall lämnas in.

Något som ofta missas vid upprättandet av blankett N9 är räntekomponenten i finansiella leasingavtal. I svensk redovisning redovisas leasingavgifter vanligtvis rakt av som en kostnad för leasing i resultaträkningen utan att någon räntekomponent fördelas i bokföringen. I inkomstdeklarationen skall dock räntekomponenten i finansiella leasingavtal räknas med som en del av ett företags ränteutgifter. Även här finns dock en förenklingsregel som säger att om ett företags totala avgifter för finansiell leasing understiger 1 mkr, behöver räntekomponenten inte beaktas i deklarationer. För alla företag med avgifter för finansiell leasing överstigande 1 mkr, skall räntekomponenten däremot anges i deklarationen. I de fall det inte finns uppgift om räntekomponenten i de finansiella leasingavtalen, kan en implicit ränta beräknas.  

Något vi också noterat att företag missar, är det faktum att EBITDA-regeln och förenklingsregeln kan kombineras inom en intressegemenskap. Om ett bolag i intressegemenskapen tillämpar förenklingsregeln, får det maximala avdraget inom intressegemenskapen fortsatt endast uppgå till max 5 mkr. Bolag som tillämpar förenklingsregeln får dock inte spara negativa räntenetton till kommande år, varför det kan ha en framtida positiv skattemässig effekt om de bolag inom koncernen som återlägger negativa räntenettot till beskattning upprättar blankett N9 utifrån EBITDA-regeln.

Relativt vanligt är också att företag vid upprättande av blankett N9 inte beaktar den inkomstskattemässiga definitionen av ränta. Många företag bokar exempelvis valutakursförluster och valutakursvinster på huvudbokskonton för räntor. Sådana poster skall justeras för i N9-blanketten. Den skattemässiga definitionen av ränteutgifter och ränteintäkter framgår av 24 kap Inkomstskattelagen.

Sedan 2021 har en översyn av ränteavdragbegränsningsreglerna skett efter att regeringen gett en särskild utredare i uppdrag att se över vissa frågor hänförliga till regelverket. I maj 2024 presenterades ett förslag till uppdatering av regelverket, SOU 2024:37, som då föreslogs träda i kraft 1 januari 2026 men som till mångas förvåning inte ingick i regeringens budget för 2026. Detta innebär att de nuvarande reglerna kvarstår tills vidare. De föreslagna nya reglerna skulle innebära att betydligt färre företag än tidigare skulle omfattas av ränteavdragsbegränsningarna tillsammans med andra förenklingar och förbättringar för företagen. Huruvida reglerna de facto kommer att införas framöver är för närvarande oklart, men ses av många som sannolikt beaktat utredningens och remissinstansernas positiva inställning.  Detta bör i så fall ske tidigast med tillämpning från 1 januari 2027. Trots att förslaget inte ingick i budgetpropositionen 2026, följer nedan en sammanfattning av de, i vår mening, mer väsentliga förändringarna gentemot nuvarande regelverk.

Den föreslagna förändring som sannolikt skulle få störst effekt är att beloppsgränsen i förenklingsregeln föreslås höjas från 5 mkr till 25 mkr. Då den nuvarande beloppsgränsen motsvarar EUs miniminivå, och får som effekt att en stor mängd små- och medelstora företag med relativt sett sunda skuldsättningsgrader, tvingats tillämpa EBITDA-regeln eller i många fall ej tillåts göra fulla avdrag för sina räntekostnader, ser vi detta som en välkommen förändring.

Ytterligare en förenklande förändring är att avdragsrätten för räntor mellan företag där koncernbidragsrätt föreligger föreslås ske gemensamt, där koncernen ses som en så kallad beräkningsenhet. Detta skiljer sig från de nuvarande reglerna, där beräkningen sker på bolagsnivå. För större koncerner med många enheter skulle detta kunna innebära betydande förenklingar, då behovet av komplexa beräkningar kring hur avdragsunderlaget skall jämnas ut inom koncernen via koncernbidrag och koncernutjämningar i deklarationen bör minska. Det skall dock noteras att beskattningen fortsatt sker på bolagsnivå.

Som nämnt ovan föreslås även ett avskaffande av tidsbegränsningen inom vilken ett kvarstående negativt räntenetto från tidigare år får dras av. För företagen innebär detta en ökad möjlighet att över tid få avdrag för sina räntekostnader.

Ränteavdragsbegränsningsreglerna behöver på något sätt beaktas, och innebär en del att tänka på, för en stor del av Sveriges företagare.

För dig som driver företag med ett eller flera dotterbolag, behöver du lämna in en N9-blankett för samtliga företag i koncernen som redovisar ett negativt räntenetto. Du kan även behöva se över om din redovisning är upprättat utifrån räntedefinitionerna i inkomstskattelagen, samt göra eventuella beräknar av en räntekomponent i dina finansiella leasingavtal. Har du lån mellan dina bolag bör du även redovisa ränta mellan bolagen, då ränteavdragsbegränsningsreglerna har ökat Skatteverkets benägenhet att tillse att ränta utgår mellan koncernbolag.

Har du ränteutgifter överstigande 5 mkr kan du behöva beräkna ditt avdragsutrymme enligt EBITDA-regeln, och möjligtvis tvingas till att återlägga räntekostnader till beskattning. Innebär detta en stor negativ skatteeffekt, kan det vara läge att titta på möjligheterna att förändra bolagets kapitalstruktur.

För dig med en större mängd juridiska enheter i koncern, kan du behöva genomföra relativt komplexa beräkningar för att komma fram till respektive bolags beskattningsbara resultat.

Generellt sett innebär ränteavdragsbegränsningsreglerna ytterligare en dimension av betänklighet då beslut fattas kring kapitaliseringen av en företagsgrupp. Om avdragsrätt saknas blir kostnaden för extern finansiering betydligt högre än bara din räntekostnad, och är något som bör beaktas vid finansieringsbeslut.